Professionell

.

.

.
Och alltid lika underbar. Fina syster.



Det bjöds på supergod skaldjursgryta och glass med jordgubbar samt bäst sällskap i Lisis lya. Patrik drog korta strået som joker, så han fick sitta på kortsidan på en datorstol, med mindre glas, inget underlägg samt en gristallrik. Det tyckte vi var mycket underhållande. 

.

.
Orkar inte med att dom har slängt på Loreen ett jävla draperi till semi-finalen. Hela meningen med hennes klädsel är ju att det ska vara minimalistiskt - man ska tänka på hennes kropps rörelser, men framför allt på låten. Överdriven klädsel och rekvisita är till för alla dom bidragen som måste dölja sina sjukt dåliga låtar bakom krims-krams. Det här kommer troligtvis dra ner henne några poäng.  

Nya gardin-scenkläder.

 

Gamla coola och originella scenkläder.

Hon har blivit tilldelad ny klädsel pga att hon inte fick använda snön i slutet av sitt uppträdande. Varför fick hon inte det? Lite fejk-snö på golvet gör väl inget? Fucking Jedward har fan ett dussin fontäner så att både dom och hela scenen blir dyngsura.

(Men nu verkar det i alla fall som om nya källor påstår att arrangörerna har tänkt om angående snön, hoppas att även Loreen och hennes manager tänker om angående kläderna då också).

---

I övrigt så går det inte att med gott samvete skriva någonting om schlagerfestivalen i år utan att nämna Azerbajdzjans korrupta styre. Är verkligen hemskt att se hur de försöker framställa sitt land på vykorten mellan bidragen...

... när det i majoriteten av landet egentligen ser ut så här:

Ja, det är självklart att de vill framställa sig själva i god dager inför resten av världen. Denna lilla fasad hade varit okej om det inte var så att regeringen sitter och trycker på pengar som kan hjälpa befolkningen, men i stället kör med maffia-fasoner.

Jag förstår mycket av den bojkott som pågår, även om jag själv är för besatt (samt sysslolös) för att inte titta.
.

.
Lisa har varit här... 



... och omdirigerat lite på utseende-fronten hos invånarna i Billssons lya.

Jag var uppenbarligen mycket road.
.

.
Jag sitter ute på altan.

Pappa: Ska du inte sitta i solen?
Jag: Nej, bakterierna frodas i solen.
Lisa: Men du kan ju sitta i solen, under ett parasoll!
.

.
Absolut ingenting har hänt och ingenting kommer fortsätta hända tills jag dör känns det som.

Jag fick avboka min tid hos frissan för andra gången pga min hälsa.

Byggarbetarna sitter och solar i grannens solstolar.

En hund har sprungit runt i cirklar i en timme hos andra grannen.

Pengar har dragits från mitt konto fastän att mitt kontokort har börjat damma för att jag inte har använt det på så länge. Det spelar alltså ingen roll om jag shoppar eller inte.

Har snart läst ut en till bok av Ajvide L. Han är lika deppig som jag, om inte mer.

Jag har blivit bäst på Aftonbladets korsord.

Jag har hört att det är varmt ute men det vet jag ingenting om. Kommer nog sitta här fram tills vintern, och då är det bäst att dom skottar solstolarna åt mig. 

.

.
Jag håller tillbaka ett mörker i mitt hjärta som för allt i livet ständigt försöker tränga sig fram. På morgonen känner jag den som mest för då är jag nyvaken och oförberedd på dess existens. I sömnen kan allting vara gömt för ett tag utan ansträngning. I vaket tillstånd är jag utmattad av mödan.

Ensamheten överlever aldrig ensam utan söker alltid någon att klamra sig fast vid. Likt en igel lever den på sin värd och föder sin ensamhet, växer i tystnad. Oönskad och obehövd. En parasit i andras ögon. En härskare i dess egna. Men ja, en parasit för världen.
.

.
Miss K, Greta och Herr Balboa blåste förbi som en plötslig vind i min trädgård. Surplade lite kaffe och pratade insekter, grisar och växellådor.


.

.
- Får du konstanta svimmningsattacker, det kan inte va bra?
- Har du konstant ont i urinvägarna, det kan inte va bra?
- Får du smärta i knäna så fort du rör på dig, det kan inte va bra?
- Hostar du blod, det kan inte va bra?

Jag skulle väldigt gärna vilja höra "det kan inte va bra" av en läkare en enda liten gång till. Jag har yxan redo i högsta hugg om någon försöker sig på att smaka på den meningen.

Det mest komiska av allt är att det enda jag faktiskt har fått medicinerat på riktigt inte är av fysisk karaktär.
.

.
Idag har jag gjort det här:



Och käkat det här:


(Inte hunden).


Ps. Kom fram till att jag har en bild på Rocky i princip varje inlägg jag gör så vill ju inte bryta den trenden...


.

.
NEEEJ!!! Jag SKA inte vara bitter. Men den som väntar på något gott väntar alldeles för jävla länge. ALLT jag vill ha är en jävla öl, gott sällskap och hyffsad hälsa. Ingenting mer, ingenting mindre. Är det för jävla mycket begärt??? Uppenbarligen. Men jag måste nog börja smått. Typ be om att inte vakna med en klump i halsen.

---

Jag hade tvingat mig själv att aldrig mer se på Big Brother igen för att det drog ner mig till slita-sig-i-håret-och-fälla-aggressiva-och-ångestfyllda-tårar-nivå. Jag klarade mig typ nästan en vecka. Därefter låg jag och kallsvettades i sängen igen till hemska drömmar. Äckliga, vidriga människor. Av med bollarna! AV med dom!

 

Den där otrohets-genen måste vara svår att bli av med.
Lika svår som min måste-äta-choklad-gen.
Livet e inte lätt fan.

.

.
I tisdags blev jag glad då ytterligare en person vid namn Miss K höll sig borta från jobbet. Jag fick med andra ord en sjukling-kompis. Vi spenderade våran dag på the filt på gräsmattan med kaffe och klagomål.


K är grym som få och Balboa försöker dra ned på koffeinet.

Efter ca 30 min noterade vi att Rocky var borta (nej, man har inte så stor koll när man är sjuk i huvet och i näsan). K letade medan jag sprang på toa, of course. När jag kom tillbaka och frågade var han var, stod K och pekade mot grannens tomt med en förtvivlad blick. Där stod Rocky och hjälpte bygg-gubbarna med att gräva ett hål och vägrade att komma. Så vad gör man inte annat än stoltserar med rak rygg och hämtar den tillfälliga odågan. "Men han va ju snäll!", fick vi i alla fall höra till mini-Balboas försvar.


Rocky på vilovägar, samt Rocky skamset tillbaka där han hör hemma.

---

Därefter blev det en liten, bokstavligt talat, fika med Lisis på vårat stamhak i Mörbban (får man säga så?)


Jag och den mest originella (?) fikan.

---

Igår träffade jag ytterligare en sjukling vid namn Blåbis Blåberg. Vi hängde i Täbban i 3 timmar (drog endast på grund av att p-skivan gick ut). Där stod vi och snackade om sex, politik och terrorister med världens mest skumma försäljare i 40 minuter, tog en fika på the one and only fik samt hängde på Täbbans 3 olika glasögonbutiker under den resterande tiden (typ 1 och en halv timme). Jag fann mina älskade Raybans Aviotors och var nära att smyga ut från butiken med dom kvarglömda på hjässan (men på grund av priset så hade det nog räknats som grov stöld, så jag tänkte om).

---

Nu är jag likt för argligt sjuk igen och ligger hemma likt en zombie. Fick ställa in efterlängtade planer osv, osv. Men börjar trots allt bli van med inställda planer och ouppklarade uppgifter! My life in a nutshell.
.

.
I lördags fick vi för oss att hissa upp en säng för ballen och besökte med avund mams nya lyxvilla.



Sen blev det partaj big time á la Anna hälften till 50. Jag såg nyktert på då kvällen förvandlades från trevlig tillställning till kaotiskt hönshus. Då smög jag försiktigt ut genom dörren.

---

Dagen efter var alla bakis och jag blev sympati-bakis.
Vart åker man då? The fontän så klart.


.

.
Fortsatte min promenad-trend med att tappa bort mig någonstans i Danderyd/Djursholm/Stocksund/Bergshamra (?). Ringde till pappa och frågade var jag var. Han visste inte. Tidigare under dagen hade han varit i Täbban och ringt mig och frågat mig var han var. Jag visste inte heller.

---

Sen var vi 3 stycken som inte hade någon aning om vad vi skulle göra, så vi ställde oss vid fontänen i vanlig ordning. 2 civilklädda snutar kommer fram, och konversationen blev följande:

-Tystnad-
Polis: Hej.
Vi: Eh, hej.
-Tystnad-
Polis: Ja det var från polisen.
Vi: Jaha.
-Tystnad-
Polis: Ni var ju ganska gamla.
Vi: Jaha?
Polis: Ni såg yngre ut på håll.
-Tystnad-
Polis: Ja, vi hade ju tänkt att sno eran alkohol.
-Tystnad-
Polis: Vad händer ikväll då?
Vi: Ingenting, det är imorn det är fest.
Polis: Jaha, vadå för fest?
Vi: 25-årsfest.
-Tystnad-
Vi: Ja, det är kul att man ser ung ut på håll i alla fall.
Polis: Ja det kan ni ju har med er när ni går ut sen!
Vi: Ehm, ja...
-Tystnad-
Polis: Jaha! Då går vi då!
Vi: Jaha. Hejdå.


Ung på håll i alla fall.

---

Därefter lämnades jag ensam hemma hos Kurt och fick till min glädje leka med världens mysigaste bäbis i en halvtimme.

---

På kvällen hamnade vi på ett högljutt krök i Näsby Park med frågesport. Jag skrattade så att jag fick ont i magen.

Erik:
"Vad hette grisen i Valhall som man kunde äta om och om igen?"
Från laget:
"Var det inte Babe?"
"Babe, den modiga lilla grisen heter han"
"Vi får nog inte rätt om vi bara svarar Babe"
"Skärp er, jag är helt säker på att han hette Dunkan"
"Nasse säger vi"
"Men grabbar, Dunkan"
"Babe, den modiga lilla grisen"
"Vårat slutgiltiga svar är Dunkan!"
Erik:
Och Särimner är rätt svar.


Smartare än en 5e-klassare?
.

.
Det måste vara att jag ser dum ut.
Det kan inte vara någonting annat.
.